Elecciones historicas en Suecia

Bild

Infográfico del periódico nacional Dagens Nyheter, muestra las respuestas a la ultima encuesta demoscópica de “si fuera elecciones hoy, ¿a qué partido le pondría su voto?”.

Faltan menos de cinco meses para las elecciones generales de Suecia y el rearme de los distintos partidos ya ha empezado. Estamos en la recta final de unas elecciones históricas, que pueden dar cambios tan influyentes que producirían un éco significativo a toda la sociedad sueca. Son tres cuestiones importantes por las que los partidos políticos ahora se estan preparando y por las que muchas partes del pueblo ahora contienen la respiración de manera expectante:

– Prinicipalmente, y como lo más destacable, el gobierno-derecho actual, constituido de una coalición de centro-derecha, del conservador partido moderado (M), partido del centro (C), partido Popular Liberal (FP), Partido Demócratacristiano (KD), podría ser remplazado por un gobierno de izquierdas. Los partidos Sociál Demócratas (S), el Partido de la Izquierda (V) y el Partido Ambientalista de los Verdes (MP) son los que constituyen la oposición y según la ultima encuesta demoscópica, si a día de hoy se celebraran las elecciones, liderarían con un 52,5 por ciento frente a la coalición de centro-derecha que sacaría un 36,6 por ciento. Es la diferencia más grande que se ha producido entre ambas coaliciónes en los ultimos seis años, según el periódico nacional Dagens Nyheter.   

 

Después de doce años de mandato del partido Sociál Demócrata, en el año 2006 salió elegido de las urnas el gobierno actual. Hay que incidir que el partido Sociál Demócrata tiene una larga historia en Suecia, ha sido un partido muy influyente para la sociedad durante la ultima década. Desde 1932 el partido ha gobernado el país, con minimos periodos de cambios en el poder, y precisamente fue este partido el que sentó las bases para la creación del estado de bienestar. En 2010, la coalición de centro-derecha fue reelegida y el gobierno de derechas se encontró entoncos con un mandato de cuatro años más, algo que nunca antes había pasado en la historia de Suecia. Sí este gobierno de derechas fuera reelegido en estas elecciones también, sería más que histórico. Sería algo, tan sorprendente, que los sociólogos dedicarían el resto de sus vidas a analizarlo.

– Lo segundo más importante, es si el partido ultra-derecha Los Demócratas de Suecia, podrá mantener sus escaños en el parlamento o si los perdera, como al resto de los partidos políticos y a la mayoría del pueblo le gustaría. El partido anti-inmigrante entró en el parlamento sueco, por primera vez, en las elecciónes del 2010, con un 5,3 por ciento de los votos, dándoles 20 escaños en el parlamento. Fue un “boom” en el ámbito político y ni el resto de los partidos, ni los medios de comunicación sabían como tratar con este nuevo partido en el parlamento, que hasta entonces había sido considerado como un partido nazista, pero al que una parte representativa del pueblo obviamente había votado. Ni escandalos como los de un vídeo publicado de dos parlamentarios del partido profiriendo insultos racistas a un famoso humorista sueco de órigen kurdo y armándose con barras de hierro para atacar personas en la calle, ni otros videos de numerosas declaraciónes directamente xenófobas en internet de políticos del partido, podía reducir su popularidad. En redes sociales se empezaba a criticar a los medios de comunicación por haber cambiado su tratamiento acerca del  partido, dándoles demasiado espacio para dejar desahogar sus opiniónes. Por otro lado, muchos periodistas y otras personas, dijieron que el partido venía de las urnas y por eso, no había que tratarles diferente que a el resto de los partidos.

Estos escándalos, parecen que solo han sido beneficiosos para el partido, utilizándolo como unos de sus trucos más importantes para alcanzar el éxito, pues se aprovechaban del victimismo, es decir; de siempre ser atacados o ignorados por los medios de comunicación y otros políticos. Pero diferentes incidentes en el ultimo año parece que han cambiado su suerte. En diciembre unas nazistas atacaban una manifestación anti-nazista en un barrio de Estocolmo. Tirando botellas, botes de humo y otras cosas incendiarias a los manifestantes, entre los que había muchas familias con niños pequeños y mayores. Ciertas personas fueron heridas. Una semana después una manifestación contra este incidente en particular y el nazismo en general fue realizado en el mismo barrio y los habitantes desde sus ventanas veían su pequño barrio Kärrtorp invado de miles y miles de manifestantes que parecían nunca acabar. Más que 16 000 personas, varios artistas y políticos participaron en la manifestación que tuvo que ser re-ubicada en un grande estadio de fútbol y fue unas de las manifestaciónes más grandes de la historia sueca. 

En marzo, otro incidente ocurrió. En el día de la mujer, después una manifestación anti-nazista en Malmö, seis de los manifestantes, después de la manifestación fueron atacados por unos nazistas con cuchillos. Uno de ellos, Showan Shavak, famoso suporter de fútbol, fue tan gravemente herido que casí murió y tuvo que ingresar en el hospital con heridas serias más de dos meses. Durante este tiempo, una gran manifestación, en su apoyo y el anti-nazismo fue realizada, reuniendo 10 000  personas y apoyos desde todos los rincones del mundo que se extendian a través de las redes sociales. En la ultima encuesta, mencionada anteriormente, se nota que el partido ha perdido un 0,2 por ciento de votos desde la ultima encuesta.  Anteriormente, esto hubiera sido positivo ante su estrategia de victimismo,sin embargo, así no ha sido esta vez, dice Johanna Laurin Gulled, analista de opinión pública, al periódico Dagens Nyheter.  

– Tercero, tenemos el partido feminista, Iniciativa Feminista. El partido ha sido liderado por la famosa política, Gudrun Schyman. Schyman, que en los años 90, lideró el partido de las izquierda, consiguiendo los niveles más altos de votantes en la historia del partido, gracias a su espléndida técnica de retorica y de su feminismo, que atrajo a muchas mujeres al partido. Después de su retiro (por unos escándalos económicos y  problemas de alcoholismo), el partido rapidamente volvió a sus “niveles normales” de votantes y no se oía casí nada de Schyman hasta que fundó el partido feminista en el 2005. Al principio el partido fue muy criticado, los miembros del partido fueron criticados tipicamente con el concepto de ser “feminazis”, odiar a los hombres y por ser mujeres extremas. El partido también tenía problemas con su vinculo político. Se suponía que el partido no tendría ningun vinculo ni a la derecha, ni a la izquierda, sin embargo, Schyman venía del partido de la izquierda y miembros del nuevo partido, que eran de la derecha, empezaban a criticar al partido por ser más de la izquierda, otros decían que no era posible tener un partido que no es de la derecha, ni de la izquierda. En una crisis del partido, unas feministas famosas dejaron el partido y lo criticaron muy fuerte en los medios de comunicación. Sin embargo, gracias a Schyman y nuevas personajes del partido (que ahora es liderado por tres portavoces) ha tenido éxito. Desde un procentaje de un 0,4 por ciento en las ultimas elecciones, el partido en la ultima encuesta tendría un 2,3 por ciento de los votos si a dia de hoy fueran las elecciones, a falta entonces de un 1,7 por ciento para entrar en el parlamento.

– Estamos empezando a tener tantos miembros como tenían el Partido Verde y los Demócratas de Suecia al entrar en el parlamento. Eran 25.000 las personas que os votaron en las últimas elecciónes, si todos lo que votaron lo hacen de nuevo y cada uno trae consigo diez amigos – ya está, y eso con copete, dice la siempre positiva Schyman al periódico Expressen.

 

Faltan menos de cinco meses. El 14 de septiembre tenemos las contestas.Las cuales, independiente de como salgan, van a ser históricas.

El 22-M despierta la resistencia española de nuevo

* El texto fue publicado en el periódico nacional sueco, Fria Tidningen, hoy. Aquí se puede leer el artículo en su pagina de web.

DSC_0159 (2)

España está saliendo de la crisis según los políticos y los medios de comunicación – pero es algo que pocos españoles creen. Después de la manifestación de millones de personas en Madrid hace dos semanas, la nueva plataforma “22-M” recoge de nuevo la resistencia del pueblo contra la política de recortes.

El 22 de marzo dos millones de personas se reunieron en Madrid para protestar contra la política de recortes, el paro y los deshaucios, que ha estado en el día a día desde que se desató la crisis financiera mundial. La manifestación fue realizado bajo el eslogan “una marcha por la dignidad”, y fue organizada por el ”22 -M”, una nueva plataforma que reunió a sindicatos, partidos y otros movimientos.

La manifestación reunió a muchas y diversas personas como trabajadores de diferentes sectores, tales como los bomberos, que hace un tiempo decidieron negarse a colaborar en los desalojos y se unieron a los manifestantes con la justificación: ”salvamos a personas, no a bancos”.

DSC_0182 (2)

Muchos llegaron a Madrid con los muchos autobuses que salieron de distintas ciudades por todo el país. Sólo de la provincia de Andalucía salieron 500. De Zaragoza, en el norte, 29.

Con uno de ellos fue Jaime Viu, de 23 años. Jaime es un típico estudiante universitario español. A través de su trabajo en Telepizza, para financiar sus estudios, se ha afiliado a la CGT sindical (Confederación General del Trabajo) y así en el 22 -M .

La participación en la manifestación fue un paso importante para Jaime, tanto como individuo como actvista en el sindicato.

– A través de la manifestación mostrabámos nuestra fuerza, que podemos luchar contra los recortes, los deshaucios y el paro, dice.

– Lo importante era reunir a todos los diferentes grupos para proseguir la lucha juntos. Más gente -más fuerza.

jaime viu

Jaime Viu

 

Amparo Bella, activista feminista y técnica sociocultural en el Ayuntamiento de Zaragoza, entró en una marcha de protesta de más de 500 kilómetros hasta que finalmente llegó a Madrid. Junto con otras 200 personas, pasó las dos semanas del camino con discusiónes de estrategias políticas, ocupaciones de bancos y compañías de trenes privadas, visitas a familias desalojadas y realizaciones de diferentes acciones por el derecho a sanidad y educación pública.

– Los derechos y las necesidades básicas de toda la ciudadanía y especialmente los de las mujeres están siendo atacados de manera salvaje por este gobierno al servicio de los expoliadores financieros de la troica y los intereses de los grandes ricos. Están hundiendo los servicios públicos ganados a pulso, en sanidad, educación, servicios sociales y están atacando los derechos laborales, llevando al país a la miseria económica y las buenas gentes del pueblo llano, al paro, al hambre, a la calle desahuciados en plena desesperación, dice Bella.

amparo bella

Amparo Bella Foto: privada

Desde que empezaba la crisis, España ha sufrido un deterioro extremo en el bienestar. Los salarios se han reducido y las ayudas economicas han sido reducidas. España ahora tiene el nivel de paro segundo más alto de la UE, más de 25 por ciento, y el salario mínimo se ha reducido a menos de € 650, uno de los más bajos de UE.

Esta semana llegó un informe de Caritas Europa que muestra que España es el país de Europa que, después de Rumania, tiene el mayor número de niños pobres.

A pesar de ello, los políticos y los medios de comunicación repiten todos los días que se esta saliendo de la crisis.

– Veo despedidas y recortes continuados todos los días. No sé quién está saliendo de la crisis, pero no son los trabajadores, dijo Jaime Viu.

– Decir esto es una estrategia electoral para el gobierno antes de las elecciones del próximo año y de los medios de comunicación porque son controlados por el gran capitala través de las agencias de noticias, dice Bella.

La verdad es queel paro sigue creciendo en España y los bancos se recuperan, es una ambivalencia que refleja la lucha de clases.

Tanto Jaime como Bella describen la manifestación en Madrid como algo tremendamente emocional.

– La llegada a Madrid el gran día 22M es el acontecimiento político y social más impresionante que he vivido, dice Amparo Bella.

– Tal vez las grandes marchas por la salida de España de la OTAN en los años ochenta o alguna manifestación feminista por el aborto libre tanto a finales de los años 70 como ahora pueda igualar en emoción e indignación pero no en número de personas. Casi dos millones de personas clamaron pidiendo el cambio de gobierno, de estado y de sociedad en una manifestación, posiblemente, la más grande de toda la democracia española, dice.

DSC_0090 (2)

Los datos sobre el número de participantes en la manifestación varían, pero el movimiento 22M contabilizó una cifra de alrededor de dos millones. Sin embargo, en los medios de comunicación figuraban datos sobre 40 – a 100 000 participantes. La información también consistió principalmente en los disturbios que comenzaron al final de la manifestación .

– Es una actuación calculada, organizada y diseñada para acallar a los dos millones de personas indignadas clamando por la dimisión del gobierno. La brutalidad policial crece porque crece el miedo, entre los gobernantes, a la indignación popular, dice Bella.

 

El polémico ante-proyecto de la ley de seguridad ciudadana, que introduciría multas y restricciones extremas sobre el derecho de manifestaciónes, todavía sigúe a la espera. Bella cree que ensayan la represión antes de que exista la ley.

– Creo que las fuerzas de seguridad del Estado, bajo las órdenes expresas del Ministerio del Interior, intervienen o evitan intervenir con formas sutiles y más organizadas. Sabemos por ejemplo, que trataron de asegurar que la primera noticia de la manifestación seria de los antidisturbios, dice.

 

– Es una forma de asustar a la gente para que no se organice o haga manifestaciónes. El pueblo exige más democracia, mientras que los políticos lo restringen cada vez más. La introducción de la ley de protesta casi sería como volver a la dictadura de Franco, dice Jaime Viu.

 

Se ha comparado el 22 -M con el movimiento 15 -M, un movimiento que se inició con las manifestaciones masivas y huelgas el 15 de mayo 2011. Jaime era activo en el movimiento 15 -M en su ciudad de Zaragoza. Como uno de los jóvenes de la ”generación nini”, los que no estudian ni trabajan, describe el encuentro con el movimiento como algo muy emocionante.

– Sobre todo entre los jóvenes, había una sensación de que hasta entonces nadie luchaba, encontrando en el 15 -M tantas personas que querían luchar, era fantástico, dice.

Sin embargo, con el paso del tiempo, el 15-M ha perdido fuerza y visibilidad.

– 15 -M era muy grande, pero no había futuro para él. 22 -M es algo más, algo que nace en los partidos, sindicatos y colectivos, dice Jaime.

– En la línea del activismo a través de movimientos sociales a diferencia del 15M, el 22M  ha logrado una mayor implicación de las organizaciones de base para salir de los sectarismos inproductivos y un mayor acercamiento de posiciones políticas, sindicales y colectivas, dice Bella.

 

El objetivo principal del 22 -M era despertar una vez más, y reunir al pueblo español bajo a la esperanza y el espíritu de lucha. Y tanto Jaime Viu como Amparo Bella dicen que ya ha logrado.

– El pueblo ha perdido el miedo a salir a la calle y actuar políticamente, creo que se ha recuperado la ilusión del cambio y la transformación social y la confianza en que otro mundo es posible y que podemos vencer, dice Bella.

mani

 

Carcel para la señora que tiraba una tarta al líder del partido nacionalista

El otoño pasado la mujer de 61 años, Irene Matkowitzc, tiraba una tarta en la cara del lider del partido nacionalista de Suecia, Jimmie Åkesson. Ayer se conocio la decisión del juez: dos meses en prisión (por la tirada de la tarta más dos delitos de exceso de velocidad) y 5300 coronas (595 euros) en indemnización por daños y perjuicios a Åkesson.

 

akesson_tarta

 

 

Foto: Aftonbladet

Fue el 5 de noviembre del otoño pasado cuando el lider del partido, Jimmie Åkesson, estaba firmando su nuevo libro en una plaza en Estocolmo. Irene Matkowitzc, una mujer de 61 años, se abria paso mediante empujones y tiraba una tarta de nata en su cara.

– Lo que pasó fue, explica Matkowitzc, es que yo tal y como lo llama la gente, “tårtade” a Jimme Åkesson (el verbo ”tårtade” viene de la palabra “tårta”=tarta, para describir el acto de tirar una tarta en cara de alguien).

– Fui por él porque el es un símbolo y un representante del neofascismo, pero la razón principal era por el hecho de cómo el neofascismo, el nazismo y todas estas organizaciones se extienden alarmantemente por Europa. Esto fue lo que me llevó a realizar esta acción, le dijo Matkovitzc al periódico Aftonbladet.

 

”Los Demócratas de Suecia” es un partido de la ultraderecha que entró en el parlamento sueco en 2010. Aquí podéis leer sobre el partido en Wiki en español. Y aquí una entrevista con el líder del partido del programa Salvados con Jordí Évole.

Ante el juez, Matkowitzc admitió el acto pero no el crímen. El juez la sentenció a dos meses de prision por el crímen de la tarta tirada en la cara del líder y por los dos delitos de exceso de velocidad. Sin embargo, Matkowitz estaba tranquila ante su juicio y dijo:

– No me importa ir dos meses a la cárcel, lo que me jode es que él va a recibir los 5300 coronas en indeminización.

Un club en Estocolmo organiza ahora un evento para recolectar el dinero en apoyo y que Matkowitz no tenga que pagar un solo euro de la indeminización. Dicen que si consiguen más de 5300 coronas durante el evento, lo donarán a otros activistas. ¡Quizas entonces, dentro de muy poco podamos ver otro “tårtning” en Suecia!

kungen tartad

En 2001 un joven de 16 años “tårtade” el rey de Suecia. Foto: Expressen

Varför demonstrerar de så jävla mycket i Spanien?

manifest

I lördags genomfördes ännu en demonstration i Spanien. 29 bussar med demonstranter avgick från min stad Zaragoza. Från provinsen Andalusien i söder 500. En grupp av olika personer har dessutom vandrat från olika städer i hela Spanien under en månads tid för att avsluta med demonstrationen i Madrid. Organisatörerna 22M räknar med att cirka två miljoner personer deltog.

Föreställ er något liknande i Sverige: busslaster från Skåne, Norrland, Göteborg och småstäder runt om i Sverige som alla sammanstrålar i Stockholm för en jättedemonstration! Vilken jävla händelse!

Så vad har skrivits om detta i spansk media? Har det kritiserats? Hyllats? Har man varit rädd för oroligheter? Intervjuat olika aktivister och politiker? Nej. Rapporteringen har bestått av

tystnad.

Innan demonstrationen hölls nämndes den inte med ett ord. Folk fick kännedom om den på samma sätt som den organiserades – genom sociala medier.

Vad var det för demonstration i lördags?

Demonstrationen var alltså anordnad av 22M-rörelsen. Här kan man läsa deras manifest på engelska. Kortfattat vad 22M-rörelsen kräver är:

– inga fler nedskärningar

– Ut med Troikan

– Bröd, arbete och boende åt alla

22M består av olika organisationer och rörelser som fått nog av nedskärningar och vräkningar och tillsammans med olika organisationer och personer anordnat med bussar från olika håll i landet för att demonstrera tillsammans i Madrid denna dag, i ”en marsch för värdighet”. För ett värdigt liv, arbete och bostad.

Det var en fantastisk dag i strålande solsken. När bussarna kommit fram samlades man tillsammans med de från sin region, bussarna från nordöstra Spanien på en plats, de från södra på en annan och så vidare. Protesterande lärare, pensionärer, sjukvårdspersonal, barnfamiljer, personer som blivit vräkta, arbetslösa ungdomar, samlades alla i parker runt om i Madrid, fikade och skrev sina plakat. Sen började marschen. Två timmars gångmarsch för oss från nordöstra Spanien innan vi sammanstrålade med de andra regionerna i stadsdelen Atocha (där terrorister sprängde en bomb i tunnelbanan för nästan exakt 10 år sedan och 192 personer fick sätta livet till). Tusentals flaggor i alla världens färger fladdrade i vinden.

mani

Den lila, gula och röda flaggan från Andra Republiken (från de år på 1930-talet då Spanien var en socialistisk republik innan diktatorn Franco tog makten), vänsterpartiets, olika regioners och byars flaggor, regnbågsflaggan… Långsamt gick vi framåt till tonerna av trummor, musik och slagord.

DSC_0090 (2)

Föräldrar med barn på sina axlar och ungdomar med ryggpåsar och om man inte var försiktig kunde man råka hamna i pensionärs-ledet, som vi höll på att göra! Väntande passagerare vid busshållplatser och äldre från öppna fönster applåderade och ropade med.

senora                        audiencia (2)

Tillslut kom vi fram till torget Colon där tal hölls från aktivister och politiker från alla olika regioner.

DSC_0182 (2)

Vid klockan 20 bestämde vi oss för att åka och äta middag. Under hela den här tiden hade vi inte sett en enda våldsamhet eller upplopp. Under hela den här tiden såg jag två, TVÅ poliser, trots att det sas att polisen hade rustat med ”högsta beredskap”. En halvtimma efter vi åkt utbröt de upplopp som sedan blev det i princip enda som sedan nämndes om demonstrationen i media.

 Men varför demonstrerar spanjorerna så in i helvete?

Förra året hölls över 6000 demonstrationer i Spanien. SEX TUSEN DEMONSTRATIONER!

Så varför demonstrerar de så fruktansvärt mycket hela tiden då? Aftonbladet skriver som förklaring till demonstrationen i lördags: ”Regeringen har tvingat igenom flera impopulära reformer sen 2011 – samtidigt som landet har drabbats mycket hårt av den globala ekonomiska krisen.” “Impopulära” låter ju ungefär som ett barn som blivit fråntagen sitt lördagsgodis. De ”impopulära reformer” som man refererar till i den här artikeln, handlar om miljardsänkningar av minimi-lönen (som nu är nere på 645,30 euro = 5716 kronor, en av de lägsta i Europa), borttagning och sänkningar av mängder av bidrag (såsom bostadsbidrag och socialbidrag, vilket gör att mängder av spanjorer nu lever under fattighetsgränsen) sänkning av pensionerna , höjning av priset på mängder av läkemedel, nedstägning av lokala tv-kanaler, och så vidare och så vidare. 6 miljoner spanjorer står utan arbete.

Så jag vet inte om jag direkt skulle använda ordet ”impopulära” i det här sammanhanget. Snarare en enorm ilska, frustration och sorg över en fullkomligt nerriven välfärd samtidigt som korrumperade politiker sitter kvar med sina svällande löner och banker räddas.

Du kan själv föreställa dig den situation, som drabbat miljontals spanska familjer: du har din bostadsrätt, du jobbar heltid och betalar varje månad av på ditt lån. Plötsligt höjs räntan och den höjs och den höjs så att du nu måste lägga nästan hela din inkomst på att betala räntor. Det suger! Men vad kan du göra? Du kan inte sälja, för samma sak händer precis alla andra och det är omöjligt att sälja nu. Som om allt inte redan var rent åt helvete, blir du inkallad till chefen en dag. Hen säger att hen är jätte ledsen, men företaget du jobbar på håller på att gå omkull och för att det ska klara sig överhuvudtaget måste man sänka lönerna rejält. Snällt nog får du ha kvar din heltidstjänst. Men bara till en fjärdedel av din nuvarande lön. Du ska jobba lika många timmar, göra samma jobb. Men din lön blir alltså sänkt med 75 %. Och du betalar just nu flera tusen i månaden på ditt lån. Det är en omöjlig ekvation. Vad gör du? Du jobbar kvar och tar skiten och försöker klara dig. Kanske går det. Kanske kan du låna pengar av dina föräldrar. Fast de är förmodligen pensionerade. Och pensionen sänks nu med flera tusen också. Kanske har du pengar sparade och kan ta av dom. Men inte hur länge som helst. Kanske säger du upp dig för att du inte vill göra samma jobb, heltid till en fjärdedel av lönen. Och du är arbetslös som mer än 25 % av befolkningen och betalar av ditt lån (ränta) med dina sparpengar. Du letar jobb utomlands. Du letar andra jobb. Har du tur kan du ta dig utomlands. Har du tur hittar du ett annat jobb innan dina sparpengar är slut. Men det troliga är att du inte gör det, eller att du helt enkelt inte hade några pengar att ta av. Vad händer då? Du kan inte betala på lånet och lägenheten tillhör alltså banken. Du blir vräkt, som hundratusentals spanjorer blivit. Lägenheten står tom. För ingen har råd att köpa den. De är i samma situation som du. Och alla pengar du betalat? De har gått allihop till ränta, det vill säga rätt ner i bankens fickor, inte till att betala av ditt lån, och din bostadsrätt är nu inget värd. Den tillhör banken.

Såhär ser situationen ut. Tusentals familjer vräkta från sin lägenheter, som ingen kan köpa, så de stor tomma (artikel om detta här). 25 % i arbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten ligger på 50 %. Som arbetslös ungdom tvingas du bo kvar hemma hos dina föräldrar, eller tvingas flytta tillbaka hem till dom. Kul. Har du tur kan du studera. Om dina föräldrar har pengar, eftersom att studera på universitetet kostar. Och något som CSN finns inte stipendium. Om du eller dina föräldrar inte har några pengar, har man i Spanien ett stipendiesystem. Men stipendierna är nu hårt reducerade och nya regler som inte fanns innan har satts in så du inte kan söka trots att du innan skulle haft rätt till det.

Det är de här ”impopulära” reformerna som införts. Och den här ”impopulära” situationen hela landet befinner sig i.

DSC_0159 (2)

Det är därför man demonstrerar och det är därför det hölls över 6000 demonstrationer förra året. Och därför miljontals samlades i lördags. Med slagord som:

– Det här är ingen ekonomisk kris, det är kapitalism!

–  Jo, man kan! Det är för att ni inte vill!

–  De kan ta sig i röven med sin arbetslivs-reform!

– Följ med oss! De tar dina pengar också!

vandrade man genom Madrid.

Något som däremot på riktigt är impopulärt i Spanien, det är demonstrationer. Från politikernas, företagens och polisens håll förstås. Det är till exempel därför man vill införa en anti-demonstrations-lag, som fortfarande debatteras. Den lagen kommer bötfälla varje person som deltar i en oanmäld demonstration med hundratusentals euro. Det är är också därför helt missvisande information sprids i de stora medierna om demonstrationerna.

I Spanien finns ingen Public Service som i Sverige. Det finns kommersiella tv-kanaler och så finns det två statliga som drivs av regeringen (regeringen utser styrelsen för den statliga teven, vilket innebär att när det byts regering, byts styrelsen ut och likaså vinkeln på nyheterna och programmen, även om det förstås utåt sägs att nyheterna alltid ska vara ”objektiva”).

Den spanska pressen är väldigt vinklad beroende på vilken ägare och politisk inriktning tidningen har. Samma nyhet kan i olika tidningar ha totalt olika siffror, fakta och innebörd. Men när det gäller demonstrationer drar man åt samma håll. De tystas ner, förminskas och det som lyfts fram är våldsamma upplopp. Den här förstasidan från demonstrationen hade till exempel en av Spaniens största dagstidningar ”La Razon” på söndagen:

larazon

”22-M: vänsterns ovärdighet” ordleker man till bilden (eftersom marschen hette ”en marsch för värdighet”).

En annan nationell dagstidning, ”El Mundo” valde denna förstasida:

elmundo

Annan media valde att knappt ge miljon-demonstrationen någon uppmärksamhet alls.Något hade dock all media gemensamt. Siffrorna för antal deltagare underdrevs in absurdum. Från 40 000 till 100 000 nämndes. En siffra även svensk media plockade upp. Den här bilden lägger  Aftonbladet upp, tillsammans med bildtexten: ”Totalt ska 100 000 spanjorer ha samlats i huvudstaden för att protestera.”

madrid2Foto: Paul Hanna Reuters, Aftonbladet

Man undrar om någon överhuvudtaget tänker när de skriver sina artiklar, eller om den som skriver bildtexterna är helt isolerad från den som lägger upp bilden. Ett enkelt överslag och vemsomhelst kan sluta sig till att det flera kilometer långa demonstrationståget på den här bilden inte består av cirka 100 000 personer. Vissa bloggar har pratat om 4 miljoner. Andra om mellan 1-3 miljoner deltagare. Det är förstås svårt att veta exakt, och många bloggare kan förstås överdriva. Men att vi pratar om över än en miljon deltagare står utom alla tvivel. Förmodligen två miljoner, den siffra 22M-rörelsen själva gått ut med officiellt.

 

I media upprepas som ett mantra att den värsta krisen är över och att situationen nu håller på att förbättras. Men fortfarande är över 25 % av befolkningen arbetslös, över 50 % av ungdomarna, och löner och bidrag fortsätter att sänkas samtidigt som nedskärningar inom vård och skola fortsätter. Vräkningar av familjer fortsätter, samtidigt som miljontals lägenheter ägda av banker står tomma. Spaniens brandmän har nu bestämt sig för att vägra hjälpa till vid vräkningar och har anslutit sig till demonstranterna. ”Vi räddar människor, inte banker”, har de gått ut och sagt. När ska resten av Europa göra samma sak?

porunaeueropasocial

*Alla foton som inte har undertext (minus förstasidor av tidningar) tagna av mig dagen för demonstrationen och det sista från dagen efteråt.

¿Por qué no estamos muertos de frio en Suecia?

– ¿De dónde eres?

– Soy de Suecia.

– Aaaah, Suiza!! El chocolate, los relojes…

– No, de Suecia. S-u-e-c-i-a.

– Aah…

– Allí hace mucho frio, ¿no?

Así empieza una típica conversación, cuando por primera vez digo de donde soy a un español. Aunque me alegro que los españoles por lo menos tengan algún conocimiento de mi mini-país del norte, me da pena contaros que desafortunadamente tampoco hay tanto de cierto en este único conocimiento que normalmente teneis. Lo siento. Pero yo, aunque sueca, también siento el frío. También aquí. No tengo una piel diferente de vosotros. No es más gruesa. (Tampoco soy rubia, pero es otra cuestión). Entiendo como pensaís. De verdad. Por lo tanto, si vivís en el norte. Y especialmente si vivís en Zaragoza, donde vivo yo. Aquí donde la gente pone fotos como estas en Facebook:

zgz

Claro, si estas aquí, en este puto frio, y piensas:

mapa europa mejor copy

¡¡¡Ellos deberían estar muertos!!!

Bueno. Si. Teneís razon. Deberiamos estar muertos. Y lo estariamos. Si no fuera por algo que se llama la ”Corriente del Golfo”. Es algo de lo que estamos muy concienciados en Suecia, pero he entendido que en España no. Aquí, entonces, os he puesto una corta explicación de esta corriente tan importante para los países Escandinavos:

“En el mar hay un sistema de varias corrientes que afectan entre ellas en diferentes grados. La Corriente del Golfo es una de ellas, una corriente poderosa, cálida y en gran medida impulsada por el viento del océano que se extiende desde el Cabo Hatteras, en Carolina en los Estados Unidos a los Grandes Bancos de Terranova en Canadá. La anchura es de unos 100 km, la profundidad de cerca de 1 km y el caudal de agua de hasta 150 millones de m3 /s. En el medio del Atlántico , a unos 30 ° W , 40 ° N, se divide en dos. El corriente de Canarias sigue al sur hacia África occidental, mientras que la corriente del Atlántico Norte sigue al norte hacia las Islas Británicas y el Mar de Noruega. Es gracias a este Corriente del Golfo, que el clima de Escandinavia es más caliente de lo que realmente debe ser. En enero, por ejemplo, la diferencia de temperatura entre la costa noruega y el interior del país canadiense, que se encuentra en la misma latitud media de 30 ° C.”

Golfstrommen-04 copy

Así que, si no fuera por la Corriente de Golfo, estaríamos muertos de frio. No se podría vivir en el Escandinavia. Entonces, os que no conozciaís acerca de la Corriente del Golfo, tenéis toda la razón. No se podría vivir tan arriba en el norte. Si no fuera por este corriente de calor que tenemos. Pero tranquilidad, no debeís tener vergüenza por vuestros malos conocimientos de geografía del colegio. Porque aunque somos muy conscientes de que la Corriente del Golfo funciona de esta manera en Suecia, que tenemos calor aunque estamos tan del norte, no hemos entendido que esto también funciona así al revés. Es decir, que significa que no hace mucho más calor en España aunque está mucho más al sur que Suecia. Así que, tenéis que imaginaos, que por cada vez que un español me dice:

– ¿¡Pero como puedes tener frio, TÚ?! ¡¡¡Eres de Suecia!!!

Un sueco me dice:

– ¿¡Que?! ¿Llevas jersey? ¿¡Pero estas en España?!

Si. Porque los suecos creen que la vida en España, es algo así:

Sprakresor_Spanska_Spanien_Valencia_Skolan_01Cada día. Y esto es verdad. Yo también lo pensé.

Entonces. Me gustaría que clarificáramos esta cuestión de una vez por todoas. Si, es cierto que en general hace más calor en España que en Suecia. Pero en España de vez en cuando también hace frío. Como que en Suecia de vez en cuando hace calor. Aquí son las cifras de las temperaturas medias del año pasado de Suecia (Estocolmo) y España (Madrid):

suecia clima                   clima madrid

Entonces. Por favor. Por qué no dejamos de pensar así:

SUECIA copy                             turist copy

Y usamos las cifras y la información que ahora hemos recibido y hacemos la vida para un sueca en España un poco más facil. Os informo: Hoy es un buen día de primavera. En Zaragoza hace sol y 16 grados. En mi ciudad natal en el centro de Suecia hace sol y 14 grados. Fin.

Un periodista sueco asesinado en Afganistán hoy

Un periodista sueco ha sido asesinado hoy en Kabul, Afganistán. El periodista, Nils Horner, era corresponsal de la radio pública de Suecia. Este estaba en Afganistán para cubrir las elecciones presidenciales del próximo mes. Según la radio pública, el periodista se encontraba en la calle del centro de Kabul entrevistando a distintos ciudadanos cuando dos hombres se le acercaron y le dispararon en la cabeza.

Nils Horner trabajaba para la radio pública ”Radio de Suecia” desde 2001, cubriendo principalmente los territorios de Asia y el Oriente Medio. Además, estaba en Afganistán cuando los talibanes cayeron en 2001, cuando entraba EEUU en Bagdad 2003, en el tsunami en el sureste de Asia en 2004 y en el accidente en Fukushima, Japón, en 2011.

Este asesinato ha supuesto una gran tragedia para toda Suecia.

“Es uno de los peores días de la historia de la Radio de Suecia” afirmó la jefa de la Radio de Suecia, Cilla Benkö. Era uno de nuestros mejores y con más experiencia periodista. El Presidente del Gobierno, Fredrik Reinfeldt, también ha mostrado sus condolencias ante la muerte del periodista añadiendo que “Conocí a Nils Horner como un periodista muy experto, comprometido y con mucha experiencia. Muchos suecos han escuchado a su voz, una voz que ahora ha sido silenciado” dice.

Todavía no sabemos quiénes son los autores del asesinato. La prensa internacional ha empezado a publicar la noticia, por ejemplo, aquí en español, y aquí en inglés. Y aquí la versión inglesa de la Radio de Suecia , donde podéis escuchar el discurso de la jefa de la Radio de Suecia, Cilla Benkö hoy (en inglés), y una entrevista con Nils Horner en 2011 sobre los riesgos de su trabajo (también en inglés).

Nils Horner falleció a los 51 años.

Nils Horner in Kabul in 2009. Photo: Sveriges Radio.

Nils Horner en Kabul, Afganistán en 2009. Foto: La Radio de Suecia

Spanjorerna och engelskan

Som svensk i Spanien reagerar man ofta på spanjorernas dåliga engelska. Kanske framförallt bland de unga. Som svensk/skandinav är vi ju oftast rätt vana vid att åtminstone de i vår egen ålder pratar bra engelska. Men här möts man ofta av unga som inte ens kan hanka sig fram till den mest enkla konversation eller knappt ge den mest simpla vägbeskrivning. Och kan de det, är de ofta för blyga/rädda för att göra bort sig eller säga fel för att göra det. Ett typiskt exempel som min vän, som inte pratar särskilt bra spanska, berättat för mig är att när han börjar prata med folk så svarar de honom de första fem minuterna av en konversation på spanska, trots att han tilltalat dem på engelska. Men då de en bit in i konversationen förstår att hans spanska är dålig och att han kanske inte förstår allt, börjar de plötsligt prata engelska. Själv var jag med om en rolig episod när jag bodde i Barcelona för två år sedan. Jag åkte tunnelbana med en vän och blev presenterad för hennes två vänner som jag inte träffat förut. Jag presenterade mig på spanska och började fråga saker på spanska, varpå vännen förklarade att de kom utomlands ifrån och inte kunde spanska.

– Åh, jaha! sa jag och bytte till engelska. Varpå den ena killen tittade häpet på mig.

– Hur kommer det sig att du pratar så bra engelska? sa han förvånat. Jag blev tyst och funderade på vad jag skulle svara. Jaa, hur kom det sig egentligen? Men innan jag hann säga något bröt min vän in:

– Alltså, hon är inte från Spanien, hon är från Sverige, sa hon och killens förvånade ansiktsuttryck byttes snabbt ut till ett förstående:

– Aha!

Jag skrev en artikel om spanjorernas bristande engelska-kunskaper för tidningen Sydkusten i höstas som ni kan läsa här (s. 20-21). För övrigt en bra tidning med spanska nyheter på svenska.

Kortfattat är min analys över anledningarna till att spanjorerna pratar sämre engelska än svenskar/skandinaver främst:

1. Att alla deras tv-program, filmer, bio osv. är dubbade (det är enormt vilken inverkan på vår engelska det har att vi sett tv på engelska sen vi var små)

2. Att spanska hör till de romanska språken (tillsammans med t.ex. italienska och franska), medan svenska till de germanska, samma som engelskan. Alltså svenskan delar språkstam med engelskan och spanskan gör det inte, vilket gör det lättare för svenskar att lära sig engelska då det ligger närmare vårt eget språk i ord och grammatik osv.

3. Att spanjorerna historiskt och kulturellt sett haft en mycket lägre motivation till att lära sig engelska. Spanska är världens andra största språk och ofta finns allt att tillgå på spanska. Det finns på så vis ”ingen anledning” att lära sig engelska. Har man det lilla språket svenska som modersmål dock, är det nödvändigt att lära sig engelska för att kunna få tillgång till vissa böcker, sidor, tidningar, filmer osv. Det är därför som mycket material vid universitets-studier i Sverige ofta är på engelska till exempel. Att översätta engelska texter till svenska som är ett språk nio miljoner har som modersmål till skillnad mot spanska som 386 miljoner har som modersmål (och behärskas av ännu fler) har en viss skillnad. Dessutom var det så långt som in på 80-talet franska man lärde sig i skolan i Spanien istället för engelska, varpå ”äldre” generationer inte kan engelska och på så vis varken kunnat hjälpa och/eller motivera sina barn att lära sig det.

Så vänta lite med att kritisera och skratta åt spanjorernas taskiga engelska, vi skandinaver har fått mycket gratis när det kommer till det. Dock är spanjorerna själva rätt duktiga på att skratta åt sina landsmäns dåliga engelska (även om de själva kanske behärskar det lika dåligt). Politikern och borgmästaren i Madrid, Ana Botella (även gift med premiärminister Rajoy) har blivit en symbol för detta. Under uttagningen av vilket land OS 2020 skulle hållas var Spanien en av kandidaterna och Botella var ansiktet utåt för promotingen. Det gick sådär…

Först höll hon ett tal, som lät såhär.

Mängder med olika videos där man skrattade/hånade och förfasades över hennes engelska gjordes, till exempel denna.

Sedan deltog hon i en utfrågning i Buenos Aires. Videon kan ni se här.

Journalisten frågar alltså Botella (på engelska) om hon verkligen tycker det är ett bra beslut att spendera ett lands pengar på ett stort OS-evenemang då Spanien har mer än en 27 % arbetslöshet. En befogad fråga. Varpå Botella svarar:

– 90 % av infrastrukturerna är redan avklarade och de har en hög kvalitet. Våra sportinstallationer är också av hög kvalitet. … Och detta menar vi är en ny dimension för oss som OS-kandidat, med våra 80 % av infrastrukturer redan avklarade.

???

Varpå mannen bredvid henne (som uppenbarligen förstått det grava misstaget) vill försöka hjälpa henne och viskar därför:

– Det var inte vad han frågade… Vill du att jag fyller i om det om arbetslösheten? Dock utan att tänka på att hans mick är på och att hans hjälpsamma viskning hörs ut till den hela samlade skaran…

Så för att sammanfatta: skratta inte åt spanjorernas engelska – det är inte deras fel. Om du inte är spanjor själv – då kan du göra en rolig Youtube-video av någon annan spanjors dåliga engelska.

Ny blogg – nytt boende

Hallå!

Ny blogg – nytt boende

Startar upp min nya blogg samma dag som jag flyttat till nytt boende här i Zaragoza! Mitt förra boende var väldigt dyrt, litet och mörkt och låg i ett ganska tråkigt område! Detta är hundra gånger bättre! Har flyttat till det område jag gillar bäst här i stan, det är lite som Söder i Stockholm eller som Möllan i Malmö. Här finns mysiga gator, många second-hand butiker, veggo-restauranger, alternativa bokshopar och barer med billig, billig öl! Verkligen ett område att rekomendera, kanske framförallt för de som gillar den stilen! Vad jag gillar bäst med mitt nya boende, förutom området, är utsikten från fönstret/franska balkongen som är utöver ett litet torg i ständig rörelse! Ännu är träden utan löv, men till våren kommer det vara fantastiskt!

bild (1) bild (2)

Eftersom detta är mitt första inlägg så presenterar jag mig lite:

Jag heter Sarah, har precis fyllt 25 och studerar ett år på Erasmus-utbyte i Zaragoza, som är Spaniens femte största stad. Jag läste ett år Journalistikvetenskap på JMK i Stockholm och nu ett år journalistik här och sedan tänker jag se mig själv som färdig och börja jobba. Tanken är att söka jobb här i Spanien, men vi får se vad som händer! Eftersom jag läser journalistik tänkte jag ägna den här bloggen så mycket som möjligt åtjournalistiskt material, vad som händer i Spanien, hur funkar utbildningssystemen, vad är skillnaderna mellan Spanien och Sverige, mm. Sedan kommer det såklart liteuppdateringar på hur studierna och Erasmus-utbytet går!

Apropå boende, beroende på vad man vill förstås, men så rekomenderar jag att man söker boende inte genom andra Erasmus-studenter och andra organisationer inom Erasmus, framförallt för att det är SVINdyrt (hyresvärdarna tar överpriser eftersom de vet att Erasmus-studenterna inte vet standardpriser och att de kommer betala i alla fall eftersom det är smidigt) och dessutom är det roligare och mer berikande att bo med spanjorer! Detta är min åsikt förstås, men för de som känner samma tipsar jag om två sidor där man kan hitta boende i Zaragoza och resten av Spanien. Mitt favvo-område i Zaragoza är där jag bor nu: ”La Magdalena”, dessutom är det billigt! Här har ni sidorna (hoppas inte detta räknas som reklam, är bara menat som tips!):

– Fotocasa

– Idealista

Ikväll blir det demonstartion här i La Magdalena! Demonstrationen hålls till stöd för de demonstrationer som varit i Burgos. Man har i Burgos protesterat mot att en gata ska göras om till en boulevard för runt 8 miljoner Euro, detta i ett land och en region i ekonomisk kris där det ständigt görs nya nedskärningar i skola och omsorg. Den nya boulevarden skulle också innebära att det bara blir två filer för bilar, istället för nuvarande fyra och att de gratis parkeringsplatserna på gatan skulle ersättas med ett parkeringshus där man måste betala för att parkera (affärs- och restaurangägare menar därför att detta skulle göra att de skulle förlora mängder med kunder och kanske behöva stänga ner). De fredliga demonstranterna möttes dock av rökbomber och våld av polisen. De spanska medierna har också kritiserats för att ge en väldigt subjektiv bild (till stöd till politkerna och polisen) och för att överdriva demonstrationerna. På grund av detta har det hållits stödmanifestationer i andra spanska städer, däribland Zaragoza. I Zaragoza, möttes dock demonstrationerna av våld av polisen och flera personer arresterades, varpå demonstrationer nu hålls även mot det som skedde här. Ikväll är det alltså ytterligare än. Ytterligare en del i detta är den nya föreslagna demonstrationslagen, som förstås många ställer sig emot. Lagen skulle bland annat innbära höga böter för demonstrationer utan tillstånd. Här finns ett bra svar på hur läget är gällande den nya lagen.

Uppdatering från demonstrationen kommer!

Hälsningar från ett vårsoligt Spanien!